Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastlannikgeN.
nu sedan isen lagt sig rundt omkring, så var det ju inte
fråga om någon sådan, och till sommaren skulle han nog
lära sig att handtera både åran och skotet, det hade han
satt sig i sinnet på.
För mor Greta gjorde han sig nyttig på många sätt.
IIan bar upp vatten till ladugården åt korna, han täljde
nystpinnar och späntade torrvedsstickor till spiseln, och al-
drig fattades det att elda med, något som hon förut nästan
alltid fått gräla sig till med de förra drängarne.
Och var det en stol som gick sönder eller ett bord
som haltade eller en väfspole som skulle lagas, så kundo
han det med. Och när han en vacker dag hade halkat
af ett särskildt bås åt hönsen inne i ladugården och för-
sett det med spjälor från golf till tak och en särskild li-
ten grind in till båset, i hvilket han slagit upp nya vag-
lar för hönsen att sitta på — då hade han helt och hållet
eröfrat gumman, som från den stunden inte visste hur hon
skulle bära sig åt för att få det riktigt bra åt honom. IIon
hade till och med slagit fram åt gubben sin, om han inte
skulle försöka att komma öfver någon gammal kamin inne
i stan för godt pris, så att man kunde elda upp vinds-
kammaren litet varmare än hvad spiselmuren kunde åstad-
komma, fastän den var varm nog och Pålson förklarade
att den värmde alldeles tillräckligt.
Österberg tyckte nog det var bra att Gretas första
motvilja hade lagt sig i fråga om drängen, men så långt
som till en kamin ville han ändå inte gå; den kunde ju
komma att kosta ända bortåt en femton, tjugu riksdaler!
Och så kunde den bli eldfarlig, se’n! Hej, det fick då
vara, och han funderade starkt på att skaffa honom en lång,
stickad yllehalsduk i stället, för sådana hade han sett i en
garnbod vid Slussen, och de voro inte på långt när så
dyra. Det enda han inte tyckte så bra om hos sin nya
dräng, var att han själf ovillkorligen måste ge sig af in
till stan hvar gång det blef fångst på noten, ty dit ville
Pålson inte på några villkor. Det var också det enda han
nekade för att göra, och som Österberg nog också tyckte
att »själf är bästa dräng», i synnerhet i det fallet, så
störde ’ det inte så särdeles mycket det goda förhållandet
mellan husbonden och tjänaren. Men på Edla knappast
såg han en gång och aldrig oftare än han direkt behöfde,
och när han måste säga något åt henne, så blef det snarare
âjô
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
