Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»FASTLANNINGEN.:
motsäga honom, och därför svarade hon med en viss skärpa
i tonen:
»Aja, men inte är den väl alltihop heller? Det kan
väl allt behöfvas någe’ mer här i världen.»
»Det kan den säga, som aldrig har svultit!» återtog
Pålson och såg på henne med ett hastigt ögonkast.
»Svälta behöfver en väl inte, om en bara vill göra
någe’. Men di som ä’ lata har allti’ något te skylla på
förstås!» fortfor Bdla i samma ton som förut.
Gubben Österberg hade suttit och skrufvat på sig
medan de där replikerna växlades, och det syntes på hans
rynkade panna och hänganda underläpp att han var miss-
nöjd både med dotterns ord och med tonen, i hvilken de
sades. Men när han med en hastig snedblick på Pålson
såg att denne satt lugn som vanligt, så ville han inte
heller säga något åt flickan, ty inom sig tyckte han nog
mera om att hon var snäf emot honom, än om det skulle
varit tvärt om, och för resten visste han ju af erfarenhet
att Edla hade sitt hufvud för sig, som man säger.
Men när kvällsvardsgröten var äten och Pålson sagt
god natt och gått upp och lagt sig, kunde han inte låta
bli att säga till henne, när hon också tog god natt och
skulle gå in i kammaren, där hon plägade ligga:
»Hvad har du emot Pålson, efter du jämt ska hugga
på’n?»
»Jag?» frågade Edla och såg på fadern med sin’mest
oskyldiga min. »Har jag sagt någe’ åt honom, jag?»
»Ja, jag undrar hvem det annars skulle ha vuri’
åt, jag?»
»Kors, kära far, jag mente bara för allmänheten, jag
•— och inte måtte han väl vara så dum, så han tar åt
sig, när han inte behöfver.»
Och därmed gick Edla in och lade sig, sedan hon
helt obesväradt sagt god natt åt både far och mor.
o »Han du säga, Greta, hvad det ä’som går åt jäntan ?»
fragade Österberg, sedan han blifvit ensam med sin gumma
ute i köket, där de gamlas säng stod.
»Hvad menar du med det?» frågade mor Greta för-
vånad. »Inte har jag sett att det är någe’ åt henne!»
»Kors, hon är ju rent åf hatisk på den där fattiga
Pålson, vet jag!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
