Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» ËASTLANNINGEN. » 1 3 $
kanter och eit par hängslen att begagna om söndagarna,
när det blef fråga om kyrkfärd, något som icke försum-
mades under julen, vare sig det var öppet vatten eller
körbara isar.
Äfven den här julen hade man kommit öfverens om
att fara till Blidö kyrka i julottan, och Edla hade inte
släppt fadern förr än hon fått Iof att följa med, hur mycket
än gumman satte sig emot det.
»Det kan ju bli någe’ väder åf, när ni ska hem,»
menade gumman Greta, »och då sitter jag bara här och
ä’ orolig. Karlarne, di kan allti’ frakta sej, men en
töcken där en som du...»
»Hå kors, jag ä’ väl inte åf socker heller, så att jag
smälter, ifall det blir ruskväder!» svarade Edla.
»Nej, nog har du varit mer peppar på sista tiden!»
svarade modern, och sedan talade hon inte vidare om
saken.
Det var lagom kallt och strålande vackert månsken
om juldagsmorgonen så där vid fyratiden, när Österberg,
Edla och Pålson gåfvo sig af ifrån Skärlöga och togo den
vanliga vintervägen öfver några små holmar, till dess de
slutligen komme ut på den stora fjärden, som skilde Skär-
löga-skärgården ifrån Blidön. Grålle trafvade på friska
tag, ty det var nu öfver åtta dagar sedan han varit på
sin sista resa in till staden, och han hade haft god tid
att hvila upp sig och äta sig riktigt trind sedan dess.
Mor Greta hade letat rätt på så mycket skinnfällar och
mattor och schalar som funnos i huset, och Edla satt
varmt och godt inpälsad framme i åkan bredvid fadern,
som körde, medan Pålson krupit upp bakuti, där han äfven
satt varmt nog, om han också fick Iof att hänga benen
utanför, därför att strömmingsåkan var så liten. Himlen
var alldeles molnfri, och de vanliga morgonstjärnorna tin-
drade hvasst och klart, trots månskenet, och" endast nere
i nordost låg ett mörkgrått molnlager med ulliga kanter,
på hvilka den mot väster lutande månen, som ännu inte
uppnått sitt fylle, kastade några matta ljusreflexer. Strax
ofvanför det gråa molnet lyste Björnvaktårens stora stjärna,
och ett stycke högre upp svängde Karlavagnen fimmer-
stången ner åt horisonten, och längst borta i söder blixt-
rade Sirius med blåhvit glans, som återspeglade sig i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
