- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
243

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»1 kors! klockan ä’ ju nie på kväll’n» svarade mor
Janson lugnt, »och han ä’ nog hemma för länge sen!»
»Jaja, en får väl hoppas på det!» svarade Österberg
efter ett ögonblicks funderande. »Men jag kan undra när
det började, jag!»
»I)et ä’ inte lång stund se’n! svarade mor Janson
och sköt in honom igen i kammaren till gubbarne, i det
hon visligen förteg att snöyran hade börjat redan vid
sextiden.
»FASTLÄNNINGEN.» 243
7.
Måskobbarn och Pålson hadc.gifvit sig af från Blidön
så fort som den förre hade hunnit få i sig en bit julfäg-
nad nere hos en af bönderna på östra sidan af ön. Hög-
tiden till ära hade julfödan uppspädts med åtskilligt af det
starka slaget, och när de vid fyratiden satte sig upp i
åkan, var hästens och åkdonets ägare så^ pass rörd at all
välfägnaden, att han trugade tömmarna på Pålson och före-
drog att själf, med det tunga hufvudet pa kamratens axel,
taga sig en af talrika nickningar afbruten sömn. lalson,
som endast tagit sig litet mat, var däremot nykter och
vaken, och när de väl kommit ner på isen, kände han
igen vägen som de färdats dit och som närmare stranden
var utprickad med granruskor, hvilka dock hastigt upp-
hörde, när man kommit ut cn half fjärdingsväg. Men
sedan fick man följa spåren af dem som åkt förut, och
som isen var blank och klar, såg man tydligen märkena
efter hästhofvarna och de matta ränderna efter inedarna,
som i slingrande bukter krökte sig framåt, än kringgående
cn råk eller ett strömdrag, än åter sträckande sig i ra
linje utåt den omätliga ytan. Pålson körde frisk un an,
och hästen själf tycktes ha brådtom att komma i V!% }
piskan behöfde inte användas, tvärt om hck a son o a
hålla styft i tömmarna för att det inte skulle ga allt tor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free