Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»FASTLÄ.NNINGEN, » 245
öfver att det kom någon. Ooh så att få röra på sig och
att få vara riktigt ensam där nte på isen, med den mils-
långa vägen öfver till ön — inte ha någon som gick och
tittade på en och lurade efter något i hastigheten fälldt
ord, som kunde förråda . ..
Här kastade hästen till och ryckte åkan åt sidan, så
att den sofvande Måskobbarn höll på att taga öfverbalans
och falla ur. Därpå tvärstannade han med bägge fram-
benen hårdt spända i isen och darrade i hela kroppen,
medan andedräkten i breda imstrålar frustade ut ur näs-
borrarna på honom, och sedan började han ^stryka bak-
länges så mycket han orkade, trots det att Pålson i första
häpenheten ville mana på honom att fortsätta framat.
»1’ vi hemma?» frågade Måskobbarn halfvaken i det
han försökte återfå jämnvikten. »Eller hvad i helsike ...»
»Nej, vi höll på att komma ner i en råk,» svarade
Pålson med kort andedräkt, »och hade inte hästen vari’
så . . .»
»Låt’en därför sköta sig själf!» mumlade husbonden.
».Tag har sofvi’ många gånger, jag, och han har gatt hem
ändå. Pålle ä’ en kloker karl, ska jag säga!»
»Jag märker det!» svarade Pålson, i det han släppte
efter tömmarna, och i uppmuntrande ton fortsatte han, i
det han böjde sig framåt och klappade hästen på landen.
»Gå du, Pålle, du hittar allt vägen bättre än jag!»
Pålle svarade med ett gnäggande, tog sedan försiktigt
några steg framåt, gjorde därpå en lång Iof och började
sedan springa rätt emot vinden med starkare fart än förut,
utan att bry sig om yrsnön, som nu började att falla här
ute tidigare än där borta på ön, där julgillet redan var i
full gång. Men om man tror att den föll lodrätt, den täta,
hvassa snön, så bedrar man sig. Nej, den svepte fram
vågrätt öfver isen, höjde, sänkte, vände sig om, som om
den velat fly för sin egen vildhet, och kom tillbaka ännu
vildare än förut. Mörkret, som förut varit svart, blef nu
blygrått, emellanåt genomskuret som af elektriska gnistor,
och blandade med de hvassa nålarna kommo stora, vata,
tunga flingor, som fröso till isklumpar, när de väl natt
något föremål att haka sig fast vid. Inom några ^Ögon-
blick körde de framstrykande massorna ihop sig Pa 18®n
här och där till lösa drifvor, som flyttade plat8 me;d de
tjutande vindstötarna, packade ihop sig framfor medarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
