- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
254

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»FASTLANNINGEN.»
och kom tillbaka där han låg, gjorde han själfmant ett
försök att resa på hufvudet och såg på henne med öppna
ögon, fastän förvirrade och matta.
»Kan Pålson försöka resa sig opp nu, om jag tar i
och hjälper så godt jag kan?» frågade hon, i det hon lu-
tade sig ner och tog tag i hans armar.
Ä’... ä’.. . jag hemma?» frågade Pålson och gjorde
en kraftansträngning att resa sig upp, men föll tillbaka i
snön. »Hur har jag kommi’ hem?»
»Ja, fråga inte mej!» svarade gumman och reste upp
honom på nytt. »Det vore väl jag som skulle fråga det.
Men ta i nu, så inte Pålson ligger här och fryser ihjäl...
så där ja! det går ju, vet jag. Ja, försök inte stå på
bena, utan kryp. Jag drar så mycket jag orkar... så
där ja!»
Och efter många och långa ansträngningar hade gum-
man honom slutligen inne i farstun och kunde stänga igen
dörren om dem alla tre, ty katten hade också skyndat sig
in och satt nu uppkrupen i spiseln och försökte så godt
han kunde att få snön ur pälsen på sig. Därifrån såg
han nu med vidöppna ögon hur gumman Greta fick Pål-
son, halft dragen och halft krypande efter sig in i stugan,
där hon drog af honom de våta ytterplaggen och, glömsk
af alla betänkligheter i afseende på kön, äfven de andra
och hur hon, försiktig och van att behandla sådana som
varit ute i kyla och oväder, noga aktade sig för att få
honom nära spiseln, innan hon först gnidit och frotterat
honom varm, något som Pålson, svag och halft vanmäktig
som han var, gjorde fåfänga försök att motsätta sig.
»Det vet jag visst!» utbrast gumman i det hon gned
och bultade honom. »Jag är ju så gammal så jag kan
vara mor åt’en, och nog måtte jag väl veta hur en karl
ser ut! Men säg mig nu, Pålson, om han har så mycket
reda på sig, hvar ä’ di andra?»
»Di ii’ kvar på Blidön», svarade Pålson knappt hör-
bart, i det han kraftlös och matt öfverlämnade sig åt hen-
nes omsorger.
»Na, Gud vare tack och Iof för det då!» suckade
gumman med hjärtat fullt af glädje och tacksamhet. »Men
hur i alla tider’har Pålson burit sig åt att komma ut för
det här eländet då?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free