Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»fastlänuingen.» 263
»Kör för det då! Det vill säga, så länge jag orkar,
men se’n får allt Pålson kuska dit själf.»
På det svarade Pålson ingenting; men nu var öfverens-
kommelsen gjord, och som vårfisket blef gifvande, hade de
båda kompanjonerna en liten vacker sparpenning hoplagd,
när sommaren kom. Och tiden gick sin jämna gång där
ute i hafsbandet, och Pålson var tyst och stilla och lugn
som förut, men hur än gumman och i synnerhet Edla för-
sökte på omvägar få ur honom, hvarför han var så rädd
för staden, så sade han aldrig ett ord om sitt förflutna lif.
Så blef det sommar, och en vacker dag kom en segel-
kutter och lade till vid den lilla bryggan nere vid not-
boden. Det hade blåst friskt om dagen och något hade
gått sönder på riggen, så att den rike grosshandlaren,
som var ombord, hade sökt nödhamn inne vid Skärlöga,
för att reparera, innan han gaf sig vidare af utåt sjön,
med Aland till mål för sin fisketur. Han hade varit där
förut, och Österberg kände väl igen honom, där han stod
nere på bron och lade ner nät i ökan, medan Pålson var
inne i båthuset efter årorna.
»Hej, se grosshandlarn ä’ ute och styr!» sade Öster-
berg, i det han lyfte på sydvästen; »hvart ska det nu
bära af som längst?»
»Jag skall öfver till Aland,» svarade denne och reste
sig upp borta i aktern, där ett par andra herrar sntto
med ett par ölmuggar bredvid sig; men han blåser en
half därute, och fockfallet har fått någon skavank. Öster-
berg har väl ingenting emot att jag ligger här ett par
timmar och reparerar?»
»Nej vars! Ä’ det någon bisträckning som gross-
handlarn behöfver, så —»
»Tack, jag tror nog vi hjälper oss själfva! Nå, hur
är det med fisket annars nu för tiden?»
»Det har varit skralt de sista dagarna. Men nu ska
vi just ut och fresta, om inte abborrarna ha någe’ te säga
nu, se’n de’ har blifvi’ lågvatten.»
Just i detsamma kom Pålson ut med årorna och skulle
ner till båten, men på vägen kastade han en tillfällig
blick nedåt kuttern och ryckte till, tittade ännu en gang
och kastade sedan hufvudet åt andra sidan, medan pa
samma gång ett utrop* hördes från en af de öldrickande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
