Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Heléna betraktade henne i smyg.
»Hur är det, har faster ondt i ögonen?»
»Nej, visst inte; hvarför frågar du det? Jag är
bara lite trött — det är tillfälligt.»
Helena teg, men stärktes ytterligare i sin förut-
fattade mening, att fastern var ett obehagligt, envist
gammalt fruntimmer, som på ett eller annat sätt hand-
lat illa mot hennes föräldrar.
Sara satt och såg på Helenas dräkt, hon också,
och hade gjort det hela tiden.
Färgerna mörka och dämpade, men stil, snitt,
dyrbara stoffer och öfverensstämmelse i smådetaljer.
Alldeles så hade de damer ur stora världen sett
ut, som hon iakttagit ute på gatorna eller från fjärde
radens sida på operan med en suck att ej kunna
efterlikna dem.
Det var inte många som visste, att fru Holm
hade en rik bror; men de som kände till det, undrade
öfver, att han lät sin enda syster arbeta och lefva i
fattigdom, som hon gjorde.
»Jag reser hem till Högsjö om ett par dagar och
tänkte . . . Ja, faster måste läsa brefvet först,» sade
Helena och räckte henne det.
»Det skall jag göra i eftermiddag.»
»Jag hoppades få svar med detsamma.»
»SvarP Jaså!»
Fru Holm suckade ofrivilligt i förkänslan af, att
ganda sår skulle rifvas upp och nya bekymmer kan-
ske växa ut genom detta bref, som det, trots allt, dock
var en glädje att hålla i handen.
»Nu hinner jag inte. Adjö! Barnen borde redan
varit i arbete, och jag har inte ens tänkt på dem.»
Hon gick in i sängkammaren, öppnade fönstret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
