Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
mer än åsynen af Helenas stilfulla dräkt för att hos
Sara väcka begäret att likna henne.
Netten hade hon på sin sida, men modern stod
emot, envisare än någonsin.
Det hade varit henne kamp nog att gilva med
sig i hnfvudsaken — själfva resan — och det var
liksom en tröst att taga igen skadan, när det gällde
detaljerna.
Ett par nya klädningar hade Sara fått, ehuru af
enklaste slag; men hufvuddrabbningen hade stått an-
gående en hatt med uppvikta brätten och skära band,
som hon förgapat sig uti och ansåg oumbärlig, där-
för att ett par väninnor, som skulle till landet, skaf-
fat sig liknande.
»Jag har gifvit dig en hatt redan,» var moderns
svar på( hennes begäran.
»Alla mina bekanta ha små hattar, och min är
som ett halmtak.»
»Den är gjord för att skydda mot solen.»
»Jag blir så ful i den!»
Modern såg på sin dotter, där hon stod framför
henne, barnsligt trotsig, smärt och finlemmad, med det
krusiga, blonda håret nedfallande öfver panna och
nacke. Netten hade blott allt för rätt: hon var vacker!
»Nöjer du dig ej med hvad du fått, kan du stanna
hemma!» svarade hon afklippande. »Det är dig själf
och inte dina kläder, man vill se.»
Solen hade gömt sig bakom hustaken, men ännu
gnistrade bjärtröda och guldgula reflexer därifrån på
en och annan fönsterruta.
Fru Holm satt vid sybordet inne i sängkamma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
