Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
genting begripa, och öppna deras ögon — lite på glänt
bara. »
Hon såg på honom, till hälften nyfiket, till hälf-
ten misstänksamt. »Morbror må tro, att jag inte är
så okunnig.»
»Det ser jag väl,» svarade han skälmaktigt, »du
har nog upplefvat en hel del, du.»
»Det har jag väl inte, men man kan veta ändå
och ana ...»
»En rolig sommar skall du få, det svarar jag
för, och sedan ... ! Du kommer att tycka om Högsjö,
antar jag, och utan skryt sagdt är det också en egen-
dom, som söker sin like — åtminstone sedan den
kommit i mina händer. Håll ett ögonblick, Simson!»
fortsatte han, vänd till kusken.
Hästarna höllos inne, med ett omärkligt ryck,
samt stodo stilla, kråmande sig och tuggande på betslen.
»Tillåter du?» frågade han artigt, i det han tog
fram ett cigarretui af ryssläder och strök eld på en
tändsticka.
Synbarligen väntade han ej på svar, men det
smickrade henne i alla fall, att han frågat.
»Kör!» sade han, med cigarren mellan läpparna,
och åkdonet ilade på nytt fram öfver den hårda,
jämna landsvägen, mot hvilken hästhofvarna liksom
återstudsade.
Himlen stod rödskimrande, där solen gått ned, och
månen simmade fritt på det hvitådrade, mattblå eter-
hvalfvet.
Hastig som farten var, såg det ut som hade land-
skapet ilat förbi likt glidande skuggor af konturer och
otydliga kompakta massor, från hvilka detaljerna ej
kunde lösryckas. Kornknarren tröttnade ej att låta
höra sin enformiga skorrande sång, eljes var det så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
