Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
och dricka vårt eftermiddagskaffe. Jag tänker i alla
fall mycket på både mamma och Netten och önskar
ni kunde se,, hur jag har det.
Det är godt veta, det mamma får hvila upp sig,
och om ett par år kan jag öfvertaga skolan, om in-
te ... » här voro några ord omsorgsfullt öfverkorsade,
men fru Holm gissade sig till meningen i alla fall.
»Helsa Netten förfärande, rysligt mycket! Hatten
begagnar jag alltid, när jag skall vara fin, och jag
såg på morbror första gången jag hade den på, att
han tyckte den klädde. Han har så god smak! Han
har beclt mig säga mamma — det är hans egna ord
— det jag är mer, än han väntade.
Jag har rysligt roligt, men är och blir ändå alltid
mammas lydiga flicka
Sara Holm. »
Fru Holm läste om brefvet och gjorde blyerts-
kråkor i marginalen vid de ställen hon tyckte sig
kunna läsa upp för Netten. Det mesta behöll hon
för sig själf, och det gaf henne nog att tänka på.
Parken skars af en trögt framflytande å, öfver
hvilken trädens kronor här och där bildade ett sam-
manhängande hvalf, under hvilket vattnet antog olika
skiftningar af ljusare och mörkare brunt, grönt, blått
och gult, allt efter som dagrarna spelade in. På sina
ställen doppade trädgrenarna sig i vattnet, medan man
invid deras stammar och knöliga rötter kunde ligga
i sin båt, undangömd för hela världen.
Det var på eftermiddagen. Solen kastade gni-
strande strålknippen genom löfhvalfvet, och vatten-
dropparna, som stänkte kring årbladen, skimrade som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
