Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
»Ligg stilla, rör er inte!» hviskade en röst i hen-
nes öra, och hon lydde, utan att fråga hvaiföi.
Hur länge hon suttit så, visste hon ej, men när
hon reste sig upp, var det sådan fart i båten, att
skummet yrde kring bogen.
»Var det inte . . .?» frågade hon förvirrad.
»Det var ett fågelpar — såg ni inte deras bo i
alen? Jag var rädd ni skulle skrämma de små.»
Hon svarade ej.
»Fröken skall inte gå här neråt ensam,» sade
han varmt — »lofva mig det — ni är också en li-
ten fågel, som nyss flugit ur boet.»
»Det skall jag inte,» svarade hon fogligt.
»Det är också sista gången’ jag ror på den här
ån,» återtog han hårdt. »Det sägs, att en kvinna ve-
lat dränka sig här och blef räddad i sista stunden
— det är hemskt att tänka på.»
»Ja — helst sedan solen gått ned,» sade Sara
rysande.
Borta på båthusbryggan stod fru Brag och van-
tade.
»Har ni sett till min man?» frågade hon. _
»Nej! Jag tror att kammarjunkaren ridit till en
af utgårdarna. Jag hörde honom tala därom, och
Leonora stod sadlad när jag gick förbi stallet,» sva-
rade Knut Stolpe trovärdigt.
Hennes ansikte ljusnade märkbart.
»Och du har haft roligt liten?»
Sara såg upp, och när hon mötte de vänliga
spörjande ögonen rodnade hon som den, hvilken blygs
för sina egna tankar.
»Mycket!» svarade hon och bjöd fram sina näck-
rosor.
»Tack! Jag såge gärna, att Harry vore med er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
