- Project Runeberg -  Skattepenningen /
47

(1895) [MARC] [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

47
Måtte jag bara få dansa?! Jag känner ju ingen.
Herr Stolpe har bjudit upp mig till första valsen och
kotiljongen, så för dem är jag lugn.
Jag tycker mycket mera om tant Eva nu än förut
Hon är god, och det ligger något i hennes ögon, som
gör att man nästan får tårar i sina egna.
Hon står bra ensam, tycker jag. Det vill säga,
hon har ju morbror, men de äro så olika. Mellan
henne och Helena är ett underligt förhållande. Man
kan se, att det är ingen som tant tänker så för eller
vill så väl ; men ändå har hon ingen riktig kärlek för
henne, inte som den mamma har för mig, det kän-
ner jag så väl, och det känner Helena också — det
har hon till och med sagt.
Nu vet jag, hvad hon läser. Teaterpjäser och
ingenting annat. Hon är alldeles vild i teatern, och
när vi kommo in på det kapitlet, kan mamma tro
det aldrig blef slut med vårt prat. Hon talade om
hvad hon sett, och jag hvad jag sett; men hon kan
långa stycken utantill, som hon deklamerade, så jag
blef alldeles utom mig. Ladj^ Macbeth är hennes
älsklingsroll — sömngångarscenen i synnerhet — och
det passade så bra, ty den kunde hon utföra i natt-
dräkt, och det var alltid om kvällarna, när vi skulle
kläda af oss, som vi kommo in på det ämnet.
Nu är det slut med härligheten! Morbror frågade
mig så fint, hvad Helena läste och hvad vi brukade
tala om om aftnarna, och nu har han fått mitt löfte
att på allt sätt motverka hennes intresse för allt hvad
teater heter.
Helena tyckte, att jag burit mig så klumpigt och
dumt åt, och att jag kunnat svara undvikande, men
det vet mamma att jag inte kan — och det vill jag
inte kunna heller. Hon har varit ond på mig allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattep/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free