- Project Runeberg -  Skattepenningen /
49

(1895) [MARC] [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49
P. S. Klädningen blir mycket enkelt sydd och
kommer inte att se grann ut, så mamma kan vara
lugn, och jag skall inte ha något annat än några
hleka rosor i håret — det har morbror bestämdt.
»Du har stark färg själf och måste därför begagna
de tendraste nyanser,» sade han. Ja, han är snäll,
och man kan inte annat än hålla af honom! D. S.»
Fru Holms svar var kort, som alltid.
»Kära barn!
»När jag en gång låtit dig resa, måste jag finna
mig i mycket annat, och ehuru jag bedt dig ej taga
emot presenter, vill och kan jag ej neka denna gång.
Jag litar på dig, och ehuru du är mycket oer-
faren, tror jag att min flicka skall bevara sitt hjär-
tas renhet och oskuld i hvilken dräkt hon än bär.
Hvarje människa måste förr eller senare lära
känna den värld, i hvilken hon skall lefva, och det
hade varit orätt af mig att hålla di-g inklämd i våra
små förhållanden. Vapen i händerna att motstå fre-
stelserna kunna föräldrar gifva sina barn, men skydda
dem därför står ej i deras förmåga.
Dina bref gifva mig mycket att tänka på, ty jag
läser mer emellan raderna, än du kan ana.
Får du en gång ett kall att fylla — och det
hoppas jag — skall du förstå, att det kan blifva lika
mycket en del af dig själf som ditt öga eller din
hand. Den som fått smaka arbetets glädje, barn, kan
ej lefva den förutan.
Det är tomt här må du tro, som aldrig förr, och
därför är det väl också jag mer än vanligt längtar
efter att ha mina småttingar omkring mig.
Människan är nu en gång för alla en underlig
sammansättning. När skolan upplöses’ om våren, är
jag så trött och uppledsen, som ville jag aldrig ta
Skattepenningen. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattep/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free