Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
jag duger till, och det är skådespelerska. Det skall
jag också blifva trots allt.»
»Och låta mig läsa mitt eget namn på affischer
eller i tidningsnotiser — nej tack!»
Han var van att behärska sig själf, för att ej
förlora herraväldet öfver andra, men hon såg vredens
rodnad färga hans kinder.
»Du är högmodig, pappa — och fåfäng,» svarade
hon och reste sig upp, liksom för att mäta sina kraf-
ter med hans, — »men det är jag också. Egentligen
har jag för mycket af din natur för att inte gå min
själfvalda väg genom lifvet, antingen den nu blir äro-
full eller krokig och smutsig.»
»Helena!»
»Jag kom hit,» sade hon lidelsefullt, »för att säga
att jag inte kan stanna i hemmet längre, att jag vill
ut för att studera och rymmer eller ställer till hvil-
ken skandal som helst, om det nekas mig.»
Han stirrade på henne, där hon stod framför ho-
nom med flammande kinder och glänsande ögon, de
små händerna krampaktigt knutna och hufvudet till-
bakalutadt, och medan han såg, drog en liknande syn
förbi hans inre öga.
»Hur gamla synder gå igen,» hviskade han och
strök sig öfver pannan.
»Jag vet inte, huru jag blifvit sådan jag är?»
återtog hon bittert, »hvarför liknar jag inte min mor?
Hvarför har jag inte blifvit snäll, tålig, obetydlig och
enfaldig som hon?»
»Säg ingenting om henne. Hon har gjort mera
för dig än . . . »
»Jag är inte af dem man trampar på,» fortsatte
hon häftigt, »och jag önskar jag inte vore så skarp-
synt. Kanske är det konstniirskännetecknet — det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
