Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
är min enda tröst. Det är som kunde jag läsa tvärt
igenom människor och se allt, förstå allt, äfven de
hemligaste tankar och bevekelsegrunder. Det är inte
mycket vackert jag ser, pappa, och därför blir jag
själf ful och stygg. Kommer jag bland främlingar
och i andra förhållanden, skall jag kanske döma de
mina mildare. Låt mig resa!»
»Jag kan inte.»
»Låt det ske med ditt samtycke! Det sker an-
nars utan det.»
»Och pengar?»
»Det blir min ensak att skaffa dem.»
»När önskar du fara?»
Stämman skälfde, och det vackra ansiktet såg på
en gång gammalt och förfallet ut.
»Så fort som möjligt! Det gör mig ondt, pappa,
men det kan inte ändras. Antingen blir du stolt öf-
ver att läsa ditt namn på affischerna — eller också
tar jag ett annat, som ingen mer än jag själf behöf-
ver skämmas för.»
Hugo gick fram och åter på terrassen med ned-
böjdt hufvud.
Han hade nyss sett Sara gå inåt parken och
Knut Stolpe smyga efter genom trädgården.
Fru Brag kom utför den breda med blomster-
urnor smyckade trappan, och då hennes ögon mötte
sonens, nickade hon förstående.
»Jag kom för sent,» sade han bittert. »Det var
så meningen — det förstår jag nu. Pappa gör in-
genting planlöst eller till hälften. Informatorn kunde
bli farlig för Helena, och därför importerades ett nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
