Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Fru Holm stod tveksam. »Om två år kanske,
om ni då tänker detsamma som nu.»
Han rodnade till. »Jag tycks inte ingifva för-
troende. »
»Jag har ingen orsak att tvifla — men skyldig-
het att pröfva. Och tyck så inte, gumman är för hård.
Jag har bara ett barn.»
Då Sara kom in, gick modern ut i skolsalen och
ställde sig vid ena fönstret.
Snön låg hvit och mjuk öfver hustak och träd-
grenar, men hon såg det ej, ty hennes tankar voro
långt borta i den tid, då hon själf var ung och ge-
nomlefde sitt lifs roman.
Sara var på föreläsning.
I matsalen, som äfven begagnades till samlings-
rum, var lampan tänd, och vid det runda bordet,
midt på golfvet, satt fru Holm med en grön skärm
för ögonen, stickande på en strumpa, medan Netten
läste högt ur dagbladet, liksom hvarje afton.
De voro lika gamla, men fastän Netten slitit ondt
i sin ungdom och arbetat hela lifvet igenom, såg hon
yngre, starkare och lefnadsfriskare ut än matmodern,
på hvilken själskamp, tankelif och inre strider tryckt
sin omisskänneliga prägel. Deras yttre var också helt
olika. Fru Holm lång och något framåtlutad, mörk
och mager, med skarpa drag, långsamma rörelser och
den fina kvinnans sätt och hållning. Netten, liten
och rörlig, med ett godmodigt uttryck öfver det runda,
rödlätta ansiktet, som fick sin karaktär genom den
inknipna, tandlösa munnen och de små vattenblå, vän-
liga ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
