Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
dock samlades intresset mer och mer kring hennes
person.
Efter den första stora scenen med Falk var fram-
gången gifven.
Stämmans böjlighet och klang ersatte det, som
brast i deklamationen, och när hon glömde publiken
och sig själf för uppgiften, ryckte .hon alla med sig.
Inropningarna voro många redan efter första ak-
ten, och genom salongen gick detta glada sorl, som
verkar upplifvande äfven på andra sidan rampen så-
som det säkraste tecknet på allmän belåtenhet.
»Är hon inte hänförande?» frågade Sara entu-
siastiskt.
»Det hela är utmärkt. Jag önskar jag såge lite
bättre ! »
»Vill mamma ha kikaren?»
»Nej tack! Det törs jag inte. Det är i alla fall
nog att höra ett sådant stycke.»
Ridån skulle gå upp för sista akten, och Sara
satt med kikaren för ögonen, mönstrande publiken.
»Det är ett underligt stycke i alla fall,» sade fru
Holm, »Ibsen var ung, när han skref det, det märks.»
Sara svarade ej. Utan att veta det hade hon
gripit modern hårdt om armen.
»Hvad är det, mår du illa?»
»Nej, men jag tyckte. Det var bara en inbill-
ning.»
Hon hade blifvit alldeles blek, och nu steg blo-
det brusande uppåt kinder, öron och panna.
Kunde hon se så galet, eller var det ej Knut
Stolpe, som stod lutad invid väggen alldeles nere vid
rampen?
Hon kunde se honom, äfven sedan det blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
