Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
»Låt oss gå,» sade Sara brådskande.
Han stod ännu kvar, hon såg det.
Det var omöjligt att tränga sig förbi, och det gick
långsamt att komma ut i korridoren, där det var en
förfärlig trängsel och ett rifvande efter ytterkläderna.
Sara kastade på sig hatt och kappa och lät vakt-
mästaren hjälpa modern.
»Jag kommer strax,» sade hon och skyndade inåt
korridoren.
Där stod Knut i ytterrock och hatt, men just
som hon hoppades nå honom, försvann han genom
en dörr i fonden.
»Hvart kommer man genom den dörren?» frå-
gade hon vaktmästaren.
»Till scenen.»
Fru Holm var upplifvad af hvad hon sett ocli
resonnerade öfver stycket, medan de gingo öfver JNorr-
malmstorg, Biblioteksgatan och Humlegården till bak-
gatan, där de bodde.
Spårvagnsklockorna pinglade, de röda, gröna och
gula lyktljusen gjorde mörkret liksom lefvande, och
människor gingo förbi och om hvarandra under van-
dringen mot hemmet från de olika förlustelseställena.
»Gå inte så fort,» bad fru Holm, »du sprin-
ger ju.»
Sara stannade tvärt. Hon var så retlig, att hon
ej skulle vågat tala, äfven om hon kunnat det. Smär-
tan sammansnörde hennes strupe.
»Det är stora och vackra saker, som sägas i det
stycket,» återtog fru Holm, »och att man kan vilja
bevara sin ungdomskärlek som ett minne genom lif-
vet hellre än att dra ner den — det förstår jag —
men hade Ibsen skrifvit det där stycket nu, skulle
han ha funnit andra utvägar för Svanhild,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
