Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
På ett bord lågo tvänne halfvissnade buketter
med vidhängande band.
Hon tog af hatten och löste upp kappan. Det
låg något enkelt, värdigt och allvarligt öfver henne,
som kontrasterade med omgifningen.
En stund därefter kom jungfrun med den under-
rättelsen, att fröken var vaken och tog emot.
En enda blick visade Sara, hur vacker hon var
med det fina hufvudet mot de spetskantade dynorna
samt den hvita halsen och de små händerna frarn-
stickande ur det broderade nattlinnet.
»Du kommer tidigt, eller är klockan kanske myc-
ket?» sade hon gäspande.
»Det är långt fram på dagen.»
Helena skrattade. »För dig ja! Nå hvad tyckte
du?»
»Ingenting. »
»Det var inte mycket. Det är väl, att allmän-
heten och tidningarna ha mer att säga. Om du visste !
Jag säger med Hilde Wangel: »Det är så spännande.»
Mer än jag trodde. Ah! . . .! Gråter du?»
»Jag vet, att jag inte kan hålla det kvar, att...
Ack, att jag vore som du!»
»Som jag?»
Sara hade för ett ögonblick glömt sitt ärende.
»Knut är här,» sade hon.
»Här varit. Han reste i morse.»
»Beste?!»
»Blif inte så utom dig.»
»Reste? Utan att söka mig?»
»Han kunde inte,» svarade Helena rodnande.
»Han själf och alla hans framtidsplaner äro förän-
drade.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
