Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
än tog bort af hennes tid, gaf det också tillfälle till
rörelse i fria luften, utan hvilket hon ej kunde lefva.
»Fru Holms skola» var ett minne endast, ty den
upplöstes genast vid Saras hemkomst. Hon visste sig
kunna förtjäna nog för att uppehålla hemmet och stod
ej ut med’ att se moderns ansträngningar att följa un-
dervisningen utan ögonens hjälp.
De små borden och stolarna voro undanflyttade,
och fru Holm sade ibland, att hon var nästan glad
att ej kunna se skolsalen utan dem.
I inbillningen såg hon däremot, när hon ville,
de små kära barnhufvudena böjda öfver tafia och böc-
ker, och för hvarje gång smålog hon så vackert, att
det gjorde Sara godt.
X skolsalen, som blifvit möblerad så pass sig göra
lät, hade Sara sina konversationstimmar, och aldrig
vai fru Holm lyckligare, än när hon satt i förmaket
med dörren öppen och hörde dottern leda undervis-
ningen eller berätta om sina resor och intryck antin-
gen på tyska eller franska, men alltid lika flytande
och korrekt.
Åh, hvad hon var stolt öfver henne1
Netten kom — då det var henne möjligt — och
ställde sig vid dörren, och just för att hon ej begrep
ett ord, beundrade hon så mycket mera.
Inne i rummen rörde fru Holm sig fritt, utan
att behöfva någon hjälp, och det var endast något
trefvande, osäkert i rörelserna, som angaf att hon var
blind.
Sedan lång tid tillbaka hade hon öfvat sig. att
sticka i mörkret och reda sig så mycket som möjligt
på egen hand, och det fanns ingen dag, då hon ej var
ute i det fria med Netten som ledsagerska.
Skolarbetet hindrade ej längre, och hennes m-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
