Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
af sin egen mäktiga kraft, och det är lycka nog att
vara till som en del eller länk i det stora hela.
»Var detta meningen?» suckade hon med knäppta
händer, »skulle jag behöfva det yttre mörkret för att
se ditt innersta väsen — min Gud!»
Det var i november, en kall, frostig afton.
Fru Holm satt och väntade på Sara. Den sista
lektionen slutade klockan sju, och nu var hon slagen
åtta, utan att hon hördes af.
Netten hade varit inne ett par gånger och uttryckt
sin förundran och oro, och fru Holm hade lugnat
henne med samma tröstegrunder, som hon själf an-
vände, nämligen att det var omöjligt att beräkna, hvad
som uppehöll henne, och orimligt begära, att hon
hvarje kväll skulle skynda hem, som funnes intet
annat i världen än en blind mor och en gammal tro-
tjänarinna.
»Jag skulle riktigt önska», hviskade fru Holm
i Nettens öra — hon hörde bäst så — »att hon blif-
vit bortbjuden eller gått på teatern. Hvad gör hon
annat än arbetar, och någon förströelse måste ung-
domen ha. »
»Vore det något sådant, hade hon skickat bud.»
Fru Holm hade tänkt detsamma, och hur lugn
hon än ville synas, oroade hon sig långt mer än
Netten.
» Du lagar väl, att hon får varmt te ! »
»Har frun någonsin behöft påminna om det?»
»Vi läser tidningen så länge.»
Netten läste med mindre sammanhang än van-
ligt, och fru Holm hörde ett ord då och då, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
