Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
där föll det elektriska ljuset öfver vår väg, och då af-
tecknades trädgrenarna därpå, inflätade i hvarandra.
Ibland var det däremot nästan mörkt. Jag gick
och hörde på, hur han talade.»
Hon tystnade, ty det kom öfver henne nästan
Som en börda af lycksalighet, att det var till honom
hon lyssnat, honom hon återsett.
»Och hvad sade han till sitt försvar?»
»Han behöfde ingenting säga,» svarade hon stilla,
»hans lidande utseende talade för honom.»
Hon gick ånyo fram och åter, medan den fylliga
bysten i det svarta, åtsittande lifvet häfdes af själs-
rörelsen och det lilla hufvudet, med den rödblonda
hårmassan, liksom böjdes af sin egen tyngd.
»Han har haft motgångar af alla slag och lidit
nöd rent af. Ingen i världen har han heller, som
hjälper sig. Ah! Det är så sorgligt, » stämman skalf.
»Om han hade någon egen kraft!» Fru Holm
kunde ej hindra, att tonfallet blef hårdt och ankla-
gande.
Sara teg ett ögonblick.
»Det är väl ingenting i världen han hellre ville,
men det är inte så lätt att skapa om sin natur.»
»Sådana människor bli sina närmastes olycka.»
»Och dock behöfva de mer än andra någon, som
står dem nära,» svarade Sara med fasthet, »och ensam
skall han ej längre vara, vill Gud!»
Hennes första och enda tanke hade varit modern ;
men i denna stund voro barnakärlek, tacksamhet,
gamla vanor och förbindelser liksom bortstrukna för
den allt uppslukande känsla, som fyllde hennes hjärta.
Hade hon gifvit akt på modern, skulle hon sett
hennes förtviflade kamp att bevara sin själfbehärsk-
ning; men hon såg endast Knut, sådan han gått.bred-
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
