Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
vid henne, berättande, förklarande och bedyrande, att
han, trots allt, haft henne kär hela tiden — kärare
än han själf vetat.
»Det är som om vi skiljts åt i går,» återtog hon
med ett lyckligt leende. »Den långa tiden af tvifvel,
saknad och sorg skall vara, som om den aldrig funnits.»
»Och hvad har han nu att bjuda dig?» frågade
fru Holm med halfkväfd stämma.
»Sig själf.»
»Är han skådespelare?»
»Nej !»
»Inte ens det!»
Det låg så mycken smärta i moderns stämma,
att det träffade Saras hjärta.
»Jag vet, att jag gör dig sorg mamma,» sade hon
vekt, »men jag kan ej släppa honom. Till och med
om jag inte älskade honom, skulle jag vilja hjälpa
och rädda, tror jag, och huru mycket mera nu.»
»Du kunde fått en helt annan framtid,» klagade
modern.
Sara spratt till, och det kom något afvisande
kallt i blicken.
»Minns mamma, att jag en gång sade: tala aldrig
med mig om giftermål. Det må finnas de, som i
alla afseenden äro bättre än han, men för mig äro
de ej till. Han eller ingen, det trodde jag mamma
förstod.»
»Men hur har han behandlat dig, och hvad är
han väl att lita på?»
»Det som varit, har jag förlåtit, och på framtiden
vill jag tro — så länge jag kan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
