- Project Runeberg -  Skattepenningen /
116

(1895) [MARC] [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116
grimerad vänta i kulisserna till frampå natten, då
läxan var uppläst, var mer än Knut Stolpe stod ut med.
På samma gång tiden var upptagen, så att hvarje
annan sysselsättning blef så godt som omöjlig, blef
mer än nog af den öfrig för ett dagdrifvarlif, som
gaf anledning till extravaganser af alla slag.
Djupt skuldsatt lämnade han Helsingfors och
med detsamma alla tankar på skådespelarebanan.
För Helena hade det gått lättare att komma fram,
ty hennes skönhet gjorde henne bemärkt äfven i de
obetydligaste roller. Hon började också nöja sig med
de segrar den beredde henne, glömsk af ätt konst-
närinnan inom henne dödades af den firade kvinnans
triumfer.
Hon förde helt och hållet det lif, som passade
henne, fritt från alla band, retande, eggande och om-
växlande.
Penningar hade hon ständigt fullt upp, ty fadern
nekade aldrig hvad hon begärde. Hennes gage skulle
ej räckt till fjärdedelen af hennes behof, och det öf-
verdådiga lefnadssättet, de eleganta toaletterna och
de fina vanorna ökade den nimbus, hvaraf konstnär-
innan alltid omspinnes, hur obetydlig hon än är.
Bland kamraterna var hon, trots sitt högdragna
väsen, omtyckt för sin beredvillighet att bispringa med
penningelån, närhelst någon var i förlägenhet. Att
betala igen var ej så noga, det visste man.
Knut var inte samvetsgrann i sådana saker, ty
nöden drifver ofta nog människan ned från grund-
satsernas välförskansade höjder; men från hennes hand
kunde han ej mottaga något, och när han lämnade
Finland, var det lika mycket en flykt från henne
som från krafiystna borgenärer.
Sara var den han minst af alla önskat träffa, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattep/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free