Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
Ett ögonblick hade bror och syster legat i hvar-
andras famn under häftig själsrörelse; men när spän-
ningen var öfver, letade de efter ord, utan att finna
de rätta, medan känslan af att de blifvit och alltid
skulle blifva främlingar för hvarandra smög sig öfver
dem likt en tryckande tyngd.
Det var för mycket, som händt, sedan de sist
träffades, för mycket att tala om, och allt för myc-
ket, som ej fick vidröras, för att förhållandet dem
emellan kunde blifva otvunget och fritt som förr.
Hans stämma och sätt att uttrycka sig hade blif-
vit henne främmande, och hennes förmörkade, uttrj’cks-
lösa ögon voro honom en dubbel pina, därför att han
hade en förnimmelse af, att de följde honom, hvart
han gick.
Något gladt bröllop var det ej, ty ingen mer än
kontrahenterna själfva hoppades på någon lycka.
För Sara medförde äktenskapet inga yttre för-
ändringar.
Hennes arbete upptog henne lika mycket som
förut, och omsorgerna om huset måste fortfarande
lämnas åt Netten. Enda skilnaden var, att hon fått
mera sinne och blick för trefnaden i hemmet och
längtan att kunna göra något därför.
Knut hade plats på en tidningsbyrå och arbetade
regelbundet, ehuru han emellanåt klagade öfver det
handtverksmässiga i sin sysselsättning.
Lyckan hade förskönat honom, och i hans väsen
hade kommit något samladt, energiskt, som Sara iakt-
tog med stilla fröjd.
Att. ha honom nära sig samt arbeta och lefva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
