Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
för och med honom uppfyllde henne så helt med
lycka, att allt annat blef oväsentligt.
Fru Holm kände sig främmande i sitt eget hem
och så underligt ensam, ty hon var ej längre hufvud-
föremålet för dotterns omsorg och kärlek och ägde
föga af hennes tid.
Om aftnarna var Sara allt som oftast med Knut
på teatern, på långa promenader eller föreläsningar,
och voro de hemma, satt han inne i sitt rum och
skref eller läste och ville ha henne hos sig.
Att göra honom till en lycklig, nyttig människa
hade blifvit hennes lifsuppgift, och för den fick allt
annat vika.
»Sara behöfver oss ej,» var den bittra tanke, som
i tysthet gnagde på moder och tjänarinna.
Kammarjunkaren gjorde ett besök då och då,
men bror och syster hade allt mindre att säga hvar-
andra, och hon förstod, att deras tankelif och vägar
för hvarje dag gingo längre ifrån hvarandra.
Fru Brag hade ej velat följa med till hufvud-
staden af fruktan för de lidanden hon visste sig där
gå till mötes, och hennes man var gladare, än han
ville visa, öfver att hon stannade hemma.
Knut satt vid sitt skrifbord till långt fram på
nätterna, och när han lagt sig, arbetade det ännu i
hans hjärna, så att han ej kunde sofva.
Han var nervös, uppjagad, retlig och ordknapp;
men Sara förstod, när hon skulle tiga eller tala, och
hade ett sätt att se på eller småle mot honom, som
verkade uppmuntrande.
Att han ej fick störas, var hennes första tanke.
Måltiderna intogos, när (let bäst passade honom,
och hela huset gick liksom på tå för hans skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
