Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
men hur han genomförde det, visste han aldrig, ty
det skedde som i en dröm.
I hemmet var det honom omöjligt att sitta stilla
eller taga sig något för, han endast gick och gick,
och allt som teatertiden närmade sig, blef han mera
nervös.
Fru Holm satt i svart sidenklädning och hvit
mössa, och Netten stod bredvid i sin bästa dräkt med
en mörkröd sniljsjal öfver sig och ljusbruna handskar
på de arbetsmärkta händerna.
»Jag åker med er,» sade Sara, som kom in, märk-
bart upprörd. »Knut vill gå ensam. Han sitter i
direktörslogen och jag tillsammans med er.»
När hon satt i vagnen, på väg till teatern, såg
hon honom skynda framåt med ansiktet i rockkragen,
som ville han gömma sig för igenkännande blickar.
Han såg upp för ett ögonblick, och hon smålog emot
honom med ett så varmt, strålande, hoppfullt leende,
att det följde honom hela aftonen.
När han gick förbi en annonspelare och såg sitt
namn på affischen, slog det honom nästan med häp-
naden af en ny tanke, att han för en dag, eller stund,
var så godt som i allas mun.
I logen satte han sig så långt bort han kunde
komma och vågade endast i smyg se ut öfver sa-
longen, som höll på att fyllas ända till sista platsen.
Det gick en rysning igenom honom.
Alla dessa voro hans domare.
Med ens fick han syn på Sara och kände sig
lugn. Hur än alla andra dömde — hon var med
honom.
Det gamla blinda ansiktet bredvid henne, med
dess milda, vackra uttryck, verkade dock mera lugnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
