Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
än allt annat, och han fick en plötslig ömhet för denna
åldriga kvinna, som ännu var honom främmande.
Han var ej en bönens man, men ett otydligt rop
om hjälp steg dock uppåt, när ridån höjde sig.
Var det samma personer, samma stycke som af-
tonen förut? Inverkade de så medryckande, dessa hjär-
tan och ögon, som hängde fast vid hvarje ord och
rörelse inne på scenen?
Han kände knappast igen sitt eget verk; och
dock satt han ytterligt kritisk och fordrande på att
hvarje replik skulle komma till sin rätt, och när en
osäkerhet i memoreringen orsakade en omkastning af
orden — hvilka han tyckte sig ha sammanfogat till
en orubbligt sammanhängande kedja —• vred han sig
som under en fysisk smärta.
Applåderna tycktes honom svaga ; men direktören
uppmuntrade honom med, att det var mycket vanligt
efter en första akt, och att det antagligen skulle bli
mera.
Under de båda sista akterna njöt han af spelet
och följde med handlingen.
Det var dock något i stycket, det kände han,
och allt som han blef mera och djupare medveten
därom, fylldes hans hjärta med en ödmjuk, stilla glädje
och en känsla af att det han uträttat ej ensamt var
hans verk.
Aldrig hade han varit så medveten om sin ofull-
komlighet, och medan applåderna efter sista akten
ljödo genom salongen — jämte ett växande rop på
författaren — uppsteg inom honom en brinnande
längtan att skrifva något mycket, mycket bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
