- Project Runeberg -  Skattepenningen /
154

(1895) [MARC] [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154
Sjukdomen, dödens fruktade förelöpare, förändrar
allt i ett hem.
Hvad som förut varit af vikt blir smått och obe-
tydligt, och måste än dagens värf, så vidt möjligt,
röra sig i den vanliga strömfåran, samla sig dock
tankar, intressen, ängslan och förhoppningar uteslu-
slutande kring sjukbädden.
Knut hade träffats af nervslag och låg som half-
död utan förmåga att röra en lem eller yttra ett tyd-
ligt ord. De sorgsna, matta ögonen, som följde med
och liksom deltogo i hvad som föregick, voro enda
beviset, att han ägde något medvetande om sitt tillstånd.
»Det kommer att gå framåt,» försäkrade Hugo,
»men blir tålamodspröfvande för både patienten och
hans omgifning.»
Den tyngd, som legat öfver Saras sinne, var aflyf-
tad och den mörka molnväggen liksom delad, så att
hon tyckte sig skönja en ljusning därbakom.
Hon gick till och från sina lektioner med ny
kraft och håg. Hugo hade sagt, att Knut skulle till-
friskna, och det föll henne aldrig in att tvifla på hans ord.
Den gångna tiden hade varit så förfärlig, med
sin ovisshet och sina tvifvel, och det var en ren hvila
att en förändring inträdt — så sorglig den än var.
Liksom modern för hvarje dag spejar efter det
första leendet, det första tecknet till gryende tankelif
hos sin nyfödde, så spejade Sara efter hvarje det
minsta tecken till förbättring hos den sjuke.
Hon gick och kom med ett leende på läpparne,
ty Hugo hade sagt, att hon skulle se glad ut — ofta
var hon det äfven.
Att veta, att ingen kunde taga honom ifrån henne,
att han var skyddad för allt och alla, ingaf en känsla
af trygghet, som länge varit hennç främmande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattep/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free