Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
»Det är ju att gå in på prästens område.»
»Kropp och själ hänga så nära tillsammans, att
prästen och läkaren helst böra vara förenade i en per-
son,» svarade Hugo, som satt framåtlutad, fingrande
på sin klocka. Det hade blifvit honom en vana att
alltid ha något i händerna. »Den som ser så mycket
lidande,» återtog han, »och ständigt skall kämpa där-
emot samt mot öfvermakten — döden, kan ej lita
endast på sin egen kraft och bör mer än någon an-
nan förstå och tro på Gud, därför att ingen tyd-
ligare ser hans allmakt och vishet. Den mänskliga
organismen är ett under, och hvad är väl den och
alla naturlagarna annat än Guds förverkligade tankar.»
Han hade talat sig varm och tystnade med blic
ken fäst på Knuts vakna, lifliga ögon.
»Och du tror på ett lif efter detta?» frågade den
sjuke och lyfte sig på ena armbågen.
»Trodde jag, att allt vore slut med den lekam-
liga döden,» svarade Hugo varmt, »skulle jag anse
mitt arbete lönlöst både för mig själf och andra, ty
några dagar mer eller mindre betyda intet i förintel-
sens allt uppslukande mörker. Men vi ha bevis i
den oss underordnade plant- och djurvärlden, för att
döden egentligen ej är annat än en metamorfos, en
förvandling till nya former. En ädel tanke kan ej
heller dö — den lefver evigt.»
Det flammade till i Knuts ögon.
»Det har jag trott, det tänkte, det menade jag,»
inföll han lifligt.
»Lugna dig nu,» sade Hugo och lade honom
ned mot kuddarna, »den tid kommer nog, då du
skall blifva såningsman.»
»Aldrig! Aldrig!»
Skattepenningen, -t ■*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
