Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
»Sant, men den största visheten är nog ändå
att rätt lefva i nuet och så litet som möjligt sörja
öfver och sakna det förflutna eller oroa sig för det,
som komma skall. Det hjälper dessutom inte! Sor-
gen kan komma — men den kan också uteblifva —■
och gör den så, har man under tiden seglat med död
last — eller hur?»
»Mor är filosof och den älskligaste jag någonsin
träffat,» svarade han och klappade hennes skrumpna
hand, som hvilade mot örngottskudden.
Hennes hela ansikte lyste upp, men det var bara
det enda ordet mor, som fästade sig i hennes minne.
»Är det ingenting som behöfs?» frågade Netten
skarpt. Hon hade fruktlöst ansträngt sig för att få
något sammanhang i de lösryckta ord hon hört och
var förargad.
Fru Holm lyfte på hufvudet, och Knut såg sig
hastigt sökande omkring. Bådas tanke var ungefär
densamma. »Hvad skall jag hitta på för att visa
mitt beroende och hennes oumbärlighet.»
Netten var hustyrann, utan att vilja eller veta det.
»Frun har visst glömt se efter, att lindorna bli
lika stora, och stickat för långt, » sade hon halft till-
rättavisande.
»Det har du alldeles rätt i,» svarade fru Holm,
glad öfver att bli ertappad med något, som bevisligen
gaf Netten öfvertaget.
»Vill du vara snäll gå efter en af de färdiga.»
»Det är åt gossen, det där,» sade Knut och grep
efter den mjuka yllelindan.
»Lilla varelse, som skall komma, Gud välsigne
dig!» hviskade han.
Hade han själf kunnat lefva utan Gud, var dock
en värld utan honom ej nog för hans barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
