Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
ett par gånger vändt sig till Hugo angående lån, men
blifvit nekad.
Helena ville han ej vägra hjälp, då hon vände
sig till honom, men de sända summorna voro alltid små.
»Hvarje människa är Guds ombudsman,» brukade
han säga, »en läkare mer direkt än andra; och jag
räcker ej ens till för mina sjuka, som måste gå före
allt annat.»
För egen del behöfde han så litet. Hans veten-
skap och aftonsamkvämen hos fru Holm voro egent-
ligen nog.
Maj var åter inne. I Humlegården blommade
hägg och lönn, och på rabatterna kring Linnéstoden
prunkade högröda, gula, violetta och hvita tulpaner,
omväxlande med mattfärgade hyacinther.
Doften var nästan bedöfvande, och fru Holm, som
satt på en soffa bredvid Knut, behöfde ej sina ögons
ljus för att uppfatta all härligheten.
Insekterna surrade under brådskan, med det ny-
upptagna vårarbetet, och fåglarna sjöngo, medan de
flögo fram och åter från sina bon i de nylöfvade träden.
Barnen voro åter ute i sandhögarna, med sina
spadar och små bleckhinkar, och hon tyckte sig se
äfven dem.
»Hvad det måtte vara härligt på landet nu,» sade
Knut med en suck.
»Jag ser det alltsammans,» sade fru Holm sakta.
»Ibland tycker jag nästan det är en lycka att vara
blind. Man får det så intensivt och concentreradt.
Det är ingenting, som stör intrycket.»
»Jag skulle vilja komma till en friare horisont
för att få andas ut,» sade han halft till sig själf,
»och dock är ju redan detta något så underbart for-
den, som kommer från sjukrummet. Jag längtar till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
