Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
gossen skulle stanna sommaren öfver på ett fiskläge
vid västkusten.
Sara hade aldrig sett hafvet, och Knut var så
stolt öfver att visa henne det, som hade han haft
någon del i dess sublima storhet.
Allt intresserade honom för öfrigt i den nya
omgifningen, där själfva bristerna blefvo till för-
tjänster.
Det enkla lilla hemmet med sina två, snyggt, men
tarfligt möblerade kammare, syntes honom att före-
draga framför komfort och lyx, och den olärda be-
folkningen intressantare än storstädernas förfinade,
öfverciviliserade invånare.
Han gjorde sig förtrogen med fiskarenas vanor
och lif samt drog lordomar däraf.
Hvilket tålamod, hvilken ihärdig flit, hvilka mödor
— och huru små fordringar och behof!
Den första tiden — medan krafterna ännu voro
små — var han endast åskådare och iakttagare, men
snart följde han med på fisketurer och seglatser, och
allt kärare fick han detta friska sunda lif.
Vid half storm — då skummet yrde om bogen
och båten ilade framåt, likt en jättefågel med spända
vingar — låg han i förstäfven, lyssnande till vågors
och bränningars brus, eller stirrade ut öfver den oänd-
liga vattenytan — evighetens spegel — medan tårar
af lycka fuktade hans ögon samt tro och hopp växte
sig starka i hans själ.
Från stugan, där de bodde, syntes hela klungor
af hopgyttrade hus, murkna bryggor, svartbruna sjö-
bodar samt större och mindre, vid sina pålar förtöjda
båtar. Som en ram där bakom reste sig strandens
branta oregelbundna klippor. I förgrunden lågo skär
och holmar och längst ute hafvet, vid hvars brädd de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
