Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
»Tusan till stilig kvinna,» mumlade han gång på,
gång, »det är inte underligt, om hon gör med den
stackars karlen hvad hon vill.»
Grefve Mourniers satt tyst. Ehuru han talade
och läste svenska hjälpligt, förstod han ej alla fines-
serna i språket och måste anstränga sig för att fatta
så helt som han ville.
Han var en djup natur, som ville känna allt
ända till grunden — såväl människor som ting.
„ >:>Jag kunde tro mig vara på Theatre Français,
sa väl spela de,» sade han vänd till Helena, som satt
med tårar i ögonen.
Aldrig hade hon synts honom så vacker som i
detta ögonblick eller varit så nära hans hjärta. Hen-
nes brist på värme och allvar hade ofta stött honom
tillbaka, och nu tyckte han sig finna hvad han saknat.
»Det är ungdom och entusiasm i stycket,» fort-
satte han, »eljes skulle jag tro det vara skrifvet af
en äldre man, så mycken människokännedom röier
det. » J
»Författaren har varit informator för min yngste
son under ett par års tid,» inföll kammarjunkaren
med tydligt betonande af att detta haft en stor del
i framgången.
»Han är bondson rätt och slätt och föreföll skä-
ligen medelmåttig, det må Gud veta,» fortsatte han,
»men den tiden var honom till oberäknelig nytta
genom det dagliga umgänget med bildade människor
och den inblick han fick af lifvet i finare kretsar.
Vart umgänge var Skånes rikaste adel, och huru skulle
han väl annars, som här i stycket, kunnat skildra
litvet i ett rikt, förnämt hus? Jag önskade grefven
ville gästa Högsjö! Här i Stockholm lefver jag som
en torpare mot där.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
