Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
det där,» fortsatte han och räckte henne de Mour-
niers bref.
Hon vägde det i sin hand och kastade det sedan
i den flammande eldbrasan.
Han stod och såg på med ett så hopsjunket, för
tvifladt utseende, att hon greps däraf.
»Gud gifve, att jag ej det oaktadt blir ett hinder
för din lycka,» sade han dystert. »Det är inte många
jag varit till välsignelse.»
»Pappa skall inte se allt så mörkt,» svarade hon
uppmuntrande. Det grep henne ända in i själen att
se, hur gammal och förfallen den man såg ut, öfver
hvilken hon ända in i det sista varit så stolt.
»Jag talar i alla fall vid Hugo,» återtog hon.
»Får han veta, att det är alldeles nödvändigt, hjälper
han nog.»
»Kanske,» sade han och tryckte en kyss på hennes
panna.
Hon greps af medlidande och ömhet, ty hvad
han än felat mot henne, hade han varit endast allt
för god och öfverseende.
»Pappa har offrat stora summor på mig också,»
sade hon afbedjande.
»Det har varit min högsta glädje.»
Han sköt henne sakta ifrån sig samt stod och
betraktade henne, tills hans ögon fylldes af tårar.
»Du är vacker, och jag har aldrig sett en sådan
likhet. »
»Med hyem?»
»Med — din mor.»
»Omöjligt! Jag skulle vilja likna henne i mycket
— men inte i utseende.»
»Stackars Eva! Henne har jag gjort så blodig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
