Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
1 ett dyrbart schatull stodo några vin- och kon
jaksflaskor. Han fattade en af de senare, drog upp
den och insöp, af gammal vana, den fina aromen.
»Det är den sista butelj jag öppnar,» tänkte han
med en viss saknad och ett ömmande medlidande
med sig själf.
Han fyllde ett dricksglas till hälften och tömde
det i ett drag.
»Bättre konjak finns inte,» sade han och smac-
kade med läpparne. »H varför har jag ej druckit ur
alltsammans?»
Det förargade honom, att hans fordringsägare
skulle smaka den fina varan, som endast var afsedd
för eget bruk.
Det var försvinnande småsaker detta, som mycket
annat — han visste det, men också att det är droppen
som kommer bägaren att flöda öfver.
I skrifbordets innersta fack fanns ett etui, som
han famlade efter med högra handen, medan den
vänstra krampaktigt slöt sig om bordsskifvan.
»Om det funnes något annat mindre smärtsamt
och vanställande medel? Ett gift som dödade ögon-
blickligen!» Att ett sådant fäns, visste han, men
kunde ej ens erinra sig namnet.
Han siktade med den oladdade pistolen först åt
tinningen, sedan åt hjärtat, liksom för att pröfva.
»Om jag bara träffar rätt och är säker på handen!
Hur lätt skulle det inte vara, om jag endast sluppe göra
det själf ! »
Han satte sig ned och laddade båda pistolerna,
långsamt och omsorgsfullt, liksom för att vinna tid.
Marssolen sken in i rummet, och med ens stod
det för honom, att det snart var vår, och att han
aldrig mer skulle få se naturen i högtidsdräkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
