Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
nyen, de präktiga husen och den framskyndande män-
niskoströmmen.
»Lefva! Lefva hur som helst, till hvad pris som
helst!» framstötte han krampaktigt.
Klockan slog två.
Han ryckte till. Helena kunde komma — och
dessförinnan ...
Han närmade sig ånyo skrifbordet och tog fram
ett rent pappersark. Ett strömoln gick öfver solen,
rummet föreföll dystert och kallt, och han skakades af
en frossbrytning.
Netten låg på bår. Hon hade dött helt hastigt,
utan någon egentlig sjukdom. Visst hade hon emel-
lanåt klagat öfver, att hon känt det så tungt öfver
bröstet och haft svårt att andas, men ingen hade sär-
skildt fästat sig därvid, då hon förrättat sina vanliga
sysslor och afböjt all erbjuden hjälp.
Fru Holm förebrådde sig bittert, att läkaren ej
anlitats; men Sara tröstade henne med, att urverket
var utnött och ingen hjälp möjlig, samt att väl intet
i världen kunde vara lyckligare än att få slockna så,
utan plågor och kamp.
»Det är som om jag förlorat hälften af mig
själf,» klagade fru Holm. »Hvad har jag, gamla,
skröpliga, blinda kräk, kvar på jorden att göra?»
»Mamma behöfs för Knut, Lilien och mig,» sva-
rade Sara ömt.
»En börda blir jag mer än någonsin, sedan jag
förlorat henne, som var så godt som mina ögons ljus.
Du trofasta!» sade hon och grep efter Nettens kallnade
hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
