Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
och talade tyst, och i sjukrummet voro persiennerna
nedfällda.
I rummet utanför sken solen in med budskap
om vår och grönska.
Då och då mumlade den sjuke några otydliga
ord, som ingen förstod, och fru Holm tackade Gud,
att hustrun ej hört honom natten förut.
»En enda igenkännande blick, ett vänligt ord
skulle komma mig att glömma och förlåta allt,» sade
fru Brag innerligt, och fru Holm satt och bad till
Gud, att hennes önskan måtte uppfyllas.
»Hvar är Helena?» frågade hon plötsligt, »hennes
plats vore här.»
»Hon var den första som såg honom efter att. ..
det grep henne förfärligt. Hugo har förbjudit henne
att komma in; Edvard yrade och skrämde henne
stackars barn!»
»Sade han något särskildt? Något som rörde
henne. »
» Allt ! »
»Och hon trodde det?»
»Det var inte gärna möjligt annat.»
Fru Brag satt tyst en stund, så började hon med
låg röst:
»Vill du veta något därom?»
»Ja. »
»Det är det bittraste jag genomlefvat. Han har
varit mig otrogen otaliga gånger, men jag var ung då
och hade ej lärt mig lida och fördraga.
Hon var anställd vid en cirkus och jag var med.
då han såg henne första gången —• det var i Malmö.
Hon var underbart vacker — vackrare än Helena.
•Tag märkte genast det intryck hon gjorde på honom,,
och min svartsjuka flammade upp. Det är en grym
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
