Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
skogvaktaren, som kommit honom till hjälp, stod
bredvid.
Hans tystnad köptes, men obestämda rykten ha
nog ändock kommit i omlopp.
Den stackars kvinnan drefs ut ur sitt paradis och
dog några dagar därefter i en bondgård, sedan hon
gifvit lifvet åt en flicka. Det var otvifvelaktigt skräm-
seln, som rent af dödade henne.
Jag vördade hans sorg och ånger, ty dessa käns-
lor förstod jag. För barnet var det hans skyldighet
att draga försorg, och jag gjorde det lättare för honom.
Vi reste till Italien, togo i hemlighet flickan med och
stannade så länge att inga misstankar väcktes, när vi
återkommo med henne som vår%emensamma egendom.»
»Det var vackert gjordt af dig.»
»Jag vet inte. Jag trodde så då, men bitanken
var nog °att binda honom fastare vid mig...»
Hennes stämma skälfde af smärta, då hon efter
en stunds tystnad återtog:
»Flickan skilde oss i stället allt mera. Jag led
af hans kärlek till henne, ty hon var sin moders af-
bild, och förebrådde mig, att jag ej kunde älska henne,
som jag ville och borde. Jag hade längtat eftei en
dotter, men hon var i allt olik hvad jag drömt mig.»
Det var åter natt.
Fru Holm hade på Hugos tillsägelse gått till
hvila för några timmar, och fru Brag satt ensam vid
sjukbädden — som hon bedt att få göra.
»Jag har inte rådt om honom i lifvet,» sade hon
bittert, låt mig få göra det nu!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
