Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
De Mourniers stod tyst, vänd åt fönstret.
»Äfven jag reser härifrån med sorg i hjärtat,»
sade han dystert. »Min mor har skrifvit, att hon
väntar mig, och hon måste för mig vara det första
af allt. Framför mitt deltagande och min vördnads-
fulla hälsning till din syster — jag far redan i afton »
»Det blir ett enkelt hem jtig kan bjuda mamma,»
sade Hugo ömt, »men med Guds hjälp blir det lungt
och fridfullt.»
»Jag kan inte tänka mig en större glädje än att
få vara hos dig,» svarade fru Brag, »men jag vill
inte för allt i världen vara ett hinder för din lycka.
Det skulle glädja mig mer än allt annat, om du gifte
dig. »
»Tänk aldrig därpå,» svarade han vemodigt. »Den
drömmen är för länge sedan slut, och jag anser det
bäst. Väl hoppas jag, att den egna lyckan inte skulle
gjort mig kall för min plikt; men ju mera ensam och
oberoende en människa står, dess mer kan hon göra
för andra. Jag hoppas mycket på din hjälp mor, för
mina fattiga sjuka. I det fallet får du vara min hustru,
ty hade jag gift mig, hade jag fordrat, att min maka
skulle delat mina plikter och min börda — så vidt
andra plikter tillåtit det. Vid sjuksängen uträttar
kvinnan oftast mer än mannen.»
»Tack,» svarade fru Brag rörd. »Hur väl du
förstår mig! Det är arbete jag behöfver. Men Harry
taga vi hit — eller hur?»
»Naturligtvis! Jag har redan skrifvit till honom,
att han skall stanna här med ens. Vi ha för öfrigt
inte råd att låta honom resa tillbaka efter begraf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
