Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
ningen eller hålla honom vid akademien. Detär väl inte
heller nödvändigt att alla gå läsvägen. Jag skall grundligt
profva, hvartåt hans håg ligger, och )ned Guds hjälp
göra on karl af honom.».
»Kanske är hvad som skett till hans bästa,» in-
föll modern allvarligt.
»Det är jag viss om. När han vet, att han är
en fattig gosse utan resurser, skall han arta sig på an-
nat sätt. Det är min öfvertygelse att intet här i värl-
den sker afsiktslöst. Den ena människans synd, fel
och misstag inverka ovillkorligen, på den andra och
oftare än man tror, till väckelse oc.h förbättring.»
På morbroderns begrafning räckte Sara, af öfver-
svallande hjärta, sin hand åt Helena — om orsaken
till hvilkens djupaste lidande hon ej hade en aning
— men som det gjorde henne så ondt att se så för-
ändrad och bruten.
Dagen därpå reste hon.
Någon hjälp ville hon ej mottaga, ty hennes till
reda pengar förvandlade smycken och dyrbarheter
skulle räcka mer än väl, tills hon hunnit skaffa sig
en inkomst, bedyrade hon.
»Jag låter höra af mig framdeles,» sade hon till
fru Brag, »men oroa er ej. Jag är alldeles säker på
att lyckas, ty jag hoppas ingenting »
I afskedsstunden tycktes hon ha återvunnit sin
fattning.
»Det skall bli bättre i nya omgifningar, det kän-
ner jag redan,» försäkrade hon; men när hon skulle
taga afsked af fru Brag, svek henne modet.
Högsjö såldes förmånligt, och när allt realiserats,
voro de mest pressande fordringarna betalda; men
Hugo gaf sig ingen ro, förrän alla fingo sitt, och in-
gen blef lidande på den fader han trott sig hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
