- Project Runeberg -  Skattepenningen /
225

(1895) [MARC] [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

225
ration och stämning, utan endast arbetade stadigt och
oaflåtligt. Den salighet skapandet •— framsprunget
omedelbart ur inspirationen, för med sig — erfor han
sällan, men framgången hade — utan att föda öfver-
mod — gifvit säkerhet åt hans väsen och jämnvikt
åt sinnet, genom den tro på egen förmåga den med-
förde.
Sara fick ej gifva några lektioner nu mera, då
hans inkomster voro nog stora att bereda dem ett
behagligt, komfortabelt lif. Hon saknade sin verk-
samhet och sitt oberoende, men så småningom fyll-
des denna tomhet i hennes lif genom gossen, som hon
närmast hade under sin ledning.
Knut tänkte med stigande oro på, att den tid
närmade sig, då han måste sättas i skola och komma
i beröring med »andra gossar» — hvilka för honom
representerade all världens ondska.
Viktor var intet snällt barn. Van att ständigt
se sig som den -förste personen i huset, blef han de-
spotisk, fordrande, njutningslysten och egensinnig, och
omSara satte sig emot någon alltför orimlig önskan, visste
han med säkerhet, att fadern på ett eller annat
sätt kringgick hennes förbud och gaf honom rätt.
Att smickra, smeka och smila sig till, hvad han
ville, lyckades bättre än att gråta sig till det, det
visste han också, liksom att allra bästa sättet var att
hänga med hufvudet, skjuta bort maten och klaga
öfver illamående.
Då han ett par gånger varit lindrigt sjuk, hade
Knut blifvit rent utom sig samt själf hvarken ätit
eller sofvit.
(lössen skulle dö, det var hans fasta öfvertygelse,
och med honom alla hans egna möjligheter.
1 sin ångest ville han skaffa allt mellan himme
Skattepenningen. 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattep/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free