Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
»Hvem vet, hvad han kan bli med tiden?» tänkte
fadern, för hvilken det ej fanns någon plats så hög,
att hans gosse ej kunde nå den.
Det gjorde honom ondt att störa hans fröjd, men
den novell han höll på med var beställd och måste
vara färdig inom ett par dagar. Den för inlämnan-
det bestämda tiden var redan betänkligt öfverskriden.
»Pappa har något åt dig i sin byrå. Kom skall
du få se,» sade han öfvertalande, och gossen följde,
lämnande sin armé i sticket.
Sara ställde hastigt i ordning i matsalen, där
bataljen stått, och Viktor kom ögonblicket därpå öfver-
lycklig ut ur faderns rum med en stor Noaksark i
fånget.
»Gå in till mormor och visa den!» sade hon.
Hennes enda resurs, då hon ej fick honom att
lyda eller vara tyst, var att skicka honom in till mor-
modern.
Där kunde han höra på i oändlighet, hur hon
berättade om små gossar och flickor, hvilka suttit i
samma rum som han nu, böjda öfver sina pulpeter,
eller rasat och lekt ute på gårdsplanen under rasterna.
Hon tröttnade ej att beskrifva och han ej att
lyssna, och allt mera växte hans längtan efter kamrater.
Han fick aldrig gå ut annat än med far eller
mor och endast någon gång leka med ett par högt be-
trodda, stadiga gossar i granngården.
Några gånger hade han smugit sig ut olofvandes,
och det var den enda förseelse, för hvilken han fått
en allvarlig tillrättavisning.
Men en gång hade Knut talat med Sara om att
flytta till en modernare, rymligare bostad, men afstått
därifrån för fru Holms skull, då han väl förstod, att
hon skulle känna sig fridlös vid blotta tanken på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
