Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Sara knådade och formade snön, så att hon blef
både röd och varm samt måste knäppa upp jackan
och skjuta pälsmössan ner i nacken.
Knut stod i sängkammarfönstret och betraktade
henne, där hon rörde sig, smidig, kraftfull, ungdomlig
och lefnadsfrisk.
»Hvilken af dem är mig kärast?» tänkte han,
medan blicken gled från henne till den hurtige, liffulle
gossen i knäbyxor, kavaj och sjömansmössa.
Han knackade på rutan och nickade ner till dem.
Båda sågo upp och svarade — Sara med en släng-
kyss och Viktor med ett fång snö, som öfverpudrade
rutan.
»Jag är en lycklig människa, som äger dem båda,»
tänkte han, då han satte sig till skrifbordet.
»Lycklig!» hviskade han med ett egendomligt
leende, när han återgick till arbetet — den beställda
novellen — som i det närmaste var färdig.
Orden flöto liksom af sig själfva ur pennan, ögonen
stodo fuktiga och hjärtat skälide.
Han visste, att det han nu skref, var det bästa
han någonsin gjort, men som en undertanke — stän-
digt tillbakaskjuten och ständigt framträngande —
kom frågan: »Hvad skall jag kalla den för? På titeln
beror så mycket. Ibland kommer den af sig själf,
och stundom ger den mera hufvudbry än hela arbetet.»
Medan han skref, reste sig snögubben med kol
till ögon och näsa samt en smal röd trasa till läppar.
Viktor hade varit mycket ifrig, men ibland för-
glömt sig för att se ut genom porten på barnen, som
tågade förbi med sina kälkar.
»Tror inte mamma klockan är ett nu?»
»Bara half.»
»Nu är snögubben i alla fall färdig,: jubladelnm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
