Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut satt ännu vid skrifbordet, då Sara klockan
fyra kom in med middagsbud.
Han skref ej, utan gömde ansiktet i händerna.
Hon såg på de kringkastade, fullskrifna arken
framför honom. På det öfversta stod endast ett
enda ord:
»Skattepenningen. »
»Du har funnit titeln, ser jag.»
Han tycktes liksom vakna ur en dröm, med tan-
karna långt borta.
»Ja, jag skall förklara meningen sedan. Eller
finner du den, hoppas jag, när du läser hvad jag
skrifvit. »
»Är inte Viktor härinne?» frågade hon plötsligt
och såg sig omkring.
»Viktor! Han var ju med dig.»
»Ja, ute på gården, men inte hos boktryckaren,
dit. du bad mig gå.»
Det var oftast hon som fick skrifva alla affärs-
bref och bestyra den praktiska delen af hans skrift-
ställen.
»Hvarför tog du honom inte med dig?» sade han
förebrående.
»Han var trött och bad att få ligga på sängkam-
marsoffan. Jag bredde själf filten öfver honom och
sade till i köket om mjölk och skorpor. Han var
färdig att somna, när jag gick.»
»Han är väl inne hos mormor.»
»Nej.»
Man och hustru sågo på hvarandra.
»Då har han gått ut olofvandes, som en gång
förut,» sade Knut.
■»Många gånger,» rättade Sara. »Att han kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
