Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
litet
gara harte blifvit rädd för ensamheten och satt helst
hos sin mor, oftast utan att taga sig något för eller yttra
ett ord. ’ .i, , i , i
»Du skulle “arbeta, barn,» sade tru Holm, »det ar det
enrta soin hjälper.»
»Jag har ingen att sy åt.»
»Börja med dina lektioner igen.»
»Det har jag hvarken håg eller förmåga till.»
Fru Holm satt med sin stickning som förut
mera böjd endast — och med den bittra tanken, hon också :
»Hvad tjänar det till numera?»
För henne hade det varit en verklig glädje hvarje gang
Sara sagt, att Viktor hehöfde nya strumpor och tröjor —
hvilket händt ofta nog.
»Jag har ingen att sticka åt längre,» klagade hon en
dag för fru Brag. ....
»Det vet jag visst,» svarade denna pa sitt tvaia satt.
»Jag känner hundradetals fattiga barn, låt mig vara din kom-
missionär!» ............... TT ,, „
Fru Holm var sig för öfngt alldeles hk. Ilon mottog
Knuts klagan och gaf den tröst hon kunde samt fann sig i
Saras tystnad och korta, afvisande svar.
Det var ingen af de tva, som tänkte pa att, hui stoi
sorg de hvar för sig hade att bära, hon bar på samma gang
sin egen och deras.
Fara stod på vacklande grund.
Ingen bön till Gud gick öfver hennes läppar, ty de tre
ord, hvilka varit henne nog som himmelsstege, räckte ej
längre till. , . , , . .....
Hvartill tjänade det att bedja om hjälp, dar ingen hjalp
fanns Hur kunde hon sucka ett förlåt till den stränge herre,
som förkrossat henne, eller ett tack till den, som tagit hen-
nes allt.
Hon fyllde sina plikter kallt och själlöst, och gaf mtet
därutöfver. , .
Knut hade ingen trefilad i hemmet och aflagsnade sig
allt oftare därifrån, utan att Sara tycktes fråga därefter.
Han saknade sitt arbete mer nu, än han sjalt visste,
och de vidskepliga tankarna och tviflen började dyka upp
som hungriga måsar — först en, skriande efter neie o< i
därefter, inom kort, en oräknelig mängd.
»Det var gossen, som förde med sig lycka och iraan-
mum och med honom försvinna de äfven. Mitt örte ar be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
