Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Skeppskocken - VIII. På krogen »Kikaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det rör mig inte för två styver, vem han ä’», utropade
Silver, »men han har inte betalt vad han förtärt. Harry,
spring och tag fast honom.»
En av de andra, som satt närmast dörren, sprang upp
och skyndade ut för att förfölja honom.
»Om han än vore själva amiral Hawke, ska han betala
sin skuld», skrek Silver och frågade därpå, i det han släppte
min hand: »Vem sa’ du han var? Svarta»— vad för slag?»
»Hund, sir», svarade jag. »Har inte mr Trelawney
berättat er om sjörövarna? Han var en av dem.»
»Jaså?» utropade Silver. »I mitt hus! Ben, spring och
hjälp Harry. Var han en av de rackarna? Drack ni med
honom, Morgan? Kom fram hit.»
Karlen, som han kallade Morgan — en gammal gråhårig,
mahognybrun sjöbuss — kom fram med ett fåraktigt
utseende, valkande sin buss.
»Nå, Morgan», sade Lång-John strängt, »ni har aldrig
förr sett den där Svarta ... Svarta Hund, va’?»
»Nej, det har jag inte, sir», svarade Morgan med ett slags
bugning.
»Ni visste inte hans namn?»
»Nej, sir.»
»För tusan, Tom Morgan, var inte det tur för er!»
utropade värden. »Om ni hade umgåtts med så’na som den där,
skulle ni aldrig mera fått sätta foten i mitt hus, lita på det.»
»Och vad sa’ han er?»
»Jag vet inte riktigt, sir», svarade Morgan.
»Kallar ni det att ha ett huve på era axlar?» utropade
Lång-John. »Ni vet inte riktigt, säger ni! Ni kanske inte
heller riktigt vet, vem ni talade med? Seså, ut med det nu,
vad skällde han över — resor, kaptener, skutor? Sjung ut!
Vad var det?»
»Vi talade om kölhalning», svarade Morgan.
»Jaså, om kölhalning? Ett mycket passande ämne, va’?
Gå och sätt dig igen, Tom, din fårskalle.»
Och så snart Morgan rultat tillbaka till sin plats, tillade
Silver till mig i en förtrolig viskning, som jag ansåg mycket
smickrande:
»Han ä’ en genomhederlig själ, den där Tom Morgan,
bara inte så litet dum. Och låt oss nu se», fortfor han högt —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
