Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Skeppskocken - X. Resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallar min papegoja kapten Flint efter den ryktbare
sjörövaren — här håller kapten Flint på och förutspår oss lycka
på resan. Gjorde du inte, kapten?»
Och papegojan kunde med otrolig snabbhet upprepa:
»Piastrar! Piastrar! Piastrar!» tills man tyckte hon borde
tappa andan eller tills John kastade sin näsduk över buren.
»Den här fågeln», kunde han säga, »ä’ kanske tvåhundra
år gammal, Hawkins — de kan leva nästan hur länge som
helst, och om någon sett mera rackartyg, måste det vara
djävulen själv. Hon har seglat med England, den store
kapten England, piraten. Hon har varit med vid
Madagaskar och vid Malabar och Surinam och Providence och
Portobello. Hon var med vid uppfiskandet av de stora
skattskeppen. Det var där hon lärde sig ’piastrar’ och ej att undra
på — trehundrafemtiotusen så’na, Hawkins! Hon har ätit
vid vicekonungens av Indien taffel därborta i Goa, jo jo män,
och när du ser henne, skulle du kunna tro henne vara nyss
fullfjädrad. Men du har allt varit med och luktat krut, du,
inte sant, kapten?»
»Klart att vända!» kunde papegojan skräna.
»Å, hon ä’ en präktig skuta, ja d’ä’ hon», sade kocken, i det
han gav henne socker ur sin ficka, varpå fågeln hackade i
pinnarna och svor oförtrutet. »Där ser du», tillade John,
»man kan inte röra vid beck utan att själv bli svart. Här
svär min stackars gamla oskyldiga fågel, så att det ä’
rysligt att höra, utan att hon själv vet av det. Hon skulle
svära likadant, om du så vore skeppspräst.» Och John tog
på sig en min så from och högtidlig, att jag trodde honom
vara den bästa bland människor.
Emellertid stodo mr Trelawney och kapten Smollett
fortfarande i spänt förhållande till varandra. Mr Trelawney
gjorde ingen hemlighet av att han avskydde kaptenen.
Kaptenen å sin sida talade aldrig, om han icke tilltalades,
och då alltid skarpt och kort och kärvt, utan att spilla
ett ord mera än han var tvungen. Han tillstod, när han
ansattes, att han kanske misstagit sig på besättningen, att
några av dem voro så duktiga och raska han kunde önska
och att alla hade uppfört sig oklanderligt. Vad skutan
beträffade, var han alldeles betagen i den. »Hon ligger ett
streck närmare vinden, än en man har rätt att fordra av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
