Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Skeppskocken - XI. Vad jag hörde i äppeltunnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tvåtusen efter Flint. Inte illa för en karl för om masten
— allt säkert i banken. Det ä’ nu inte förtjänsten man
kommer sig upp på, det ä’ sparsamheten, det kan ni slå er
i backen på. Var ä’ nu alla Englands män? Inte vet jag.
Var ä’ Flint? Största delen av dem ombord här och glada
att ha matbiten — tiggare som de förut varit, några av
dem. Gamle Pew, som hade förlorat sin syn och borde ha
vetat skam, gjorde av med tolvhundra pund på ett år liksom
en lord i parlamentet. Var ä’ han nu? Jo, han ä’ död och
begraven, men under två år förut fick karlen svälta, det
var just vad han fick, det. Han tiggde och stal och skar
av strupar och svalt ändå av självaste tusan!»
»Nå, men då ä’ det ju inte nå’n glädje me’t», sade den
unge sjömannen.
»D’ä’ inte nå’n glädje me’t för dumskallar, märk väl —
och d’ä’ inte nå’nting annat heller», utropade Silver. »Men
hör på, du ä’ ung, men du har huve på skaft, det såg jag
det första jag fick ögona på dig, och jag vill tala till dig som
till en man.»
Man kan tänka sig, vad jag kände, då jag hörde den
avskyvärda gamla räven tilltala en annan med samma
smickrande ord, som han begagnat till mig. Jag tror, att om det
stått i min makt, skulle jag ha dräpt honom genom tunnan.
Emellertid fortfor han, föga anande, att någon lyssnade
på honom.
»Vill du höra, hur det går till bland lyckoriddare. De har
ett hundliv och riskerar att få dingla i galgen, men de äter
och dricker som stridstuppar och när de kommer hem
från en kryssning, ja då har de hundra pund på fickan i
stället för lika många kopparslantar. Men så går det mesta
åt till rom och ett lustigt liv, och så till sjöss igen i bara
skjortan. Men det ä’ inte min kurs. Jag sätter in alltsammans,
jag, lite här och lite där och ingenstans för mycket för
att inte väcka misstankar. Jag ä’ nu femtio år, och en gång
hemma från den här kryssningen ska jag etablera mig som
gentleman på fullt allvar. Kan också vara på tiden, säger
du. Å, men så har jag levat gladeligen under tiden, aldrig
nekat mig en enda önskan och sovit lugnt och ätit gott i
all min dar utom till sjöss. Och hur började jag? För om
masten, liksom du!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
